Hemligheten

ensemble Lipparella vid konserten i Reaktorhallen: en mörkt, hög och vid.
2013
counter-tenor, blockflöjt, (barock)violin, gamba, teorb
durata
20'

beställning av ensemble Lipparella genom stöd från Konstnärsnämnden
uruppförande: 21/22 aug. 2014 på Tekniska Högskolan, Stockholm
förläggare: Svensk Musik

Dikter av Tomas Tranströmer ur Den stora gåtan © Bonniers 2004

Tomas Tranströmer’s diktsamling Den stora gåtan (2004) fanns sedan en längre tid inom mig. Jag hade läst därur för min gamle far,  (som snart skulle gå bort i Alzheimer-sjukdomen), varpå han återigen skrivit sin namnteckning i boken, denna gång direkt på framsidan - det var ju hans.
Valet av Tranströmer’s haikudikter till en ny komposition för ensemble Lipparella kändes liksom förberett: jag upplevde att just dessa haikudikter öppnade upp till musikaliska rum och stämningar, skiftningar mellan livets mörker och ljus, som just denna ensembles särkilda artikulations- och klangmöjligheter nu gav mig tillfälle att försöka realisera. Jag bar också på en stark längtan att få komponera med hemspråket svenska.

I verket som som fått titeln Hemligheten, har jag kronologiskt valt ut sammanlagt tio ur samlingens 45 haikus och komponerat fram fem huvuddelar, med två korta, närmast instrumentala passager mellan de första och sista delarna. Det kan alltså finnas två haikudikter i en och samma del. Instrumentala och vokala delar går ständigt in och ut ur varandra genom hela stycket. Hemlighetens instrumentala början och slut - ja, kanske verket i sin helhet  rentav - har inspirerats av två andra Tranströmer-dikter ur Korta dikter (2002), i verkets början, sista strofen ur Örnklippan:

I markens djup
glider min själ
tyst som en komet

och dess slut, sista strofen ur Snö faller:

En bro bygger sig
långsamt
rakt ut i rymden.

Madeleine Isaksson

Genre